Idag har jag insett hur ensam jag faktiskt är. Eller har blivit rättare sagt. Neaa flyttade ju i höstas, Fred flyttade i måndags och Edgar finns inte mer. Dom som står närmast är alltså längst bort just nu. Jag hoppas verkligen att Neaa flyttar hem snart, saknar henne så otroligt mycket! Fred blir ju borta ett år minst, tror inte han kommer tillbaka till norrtälje efter det heller. Är väl lika bra så egentligen. Jag har väl egentligen inte insett vad jag har hållit på med dom senaste månaderna. Och nu börjar det sjunka in. Jag har absolut ingen aning om vad jag ska göra med mitt liv om jag ska vara ärlig. Vart är jag påväg någonstans? Vart vill jag vara? Jag vet inte alls. Allt jag vet är att jag vill bort från den här staden iallafall. 

Jag har iallafall bara legat i sängen hela dagen, mest sovit. Vilket iof känns konstigt, jag brukar ha Edgar hos mig jämnt, han sover i min famn på nätterna, ligger i mitt knä när jag sitter vid datorn och pussas hela tiden. Och nu är han bara borta. Förstår helt ärligt inte varför det bara är just mina katter som blir överkörda. Dom jag är fäst vid. Och så har jag pratat en stund med plutten i tlfn, han är orolig. Haha! Söt är han ju iallafall. Lite komiskt att vi har bytt roller nu, det brukar vara jag som är orolig och ringer hela tiden. Funderar på att lägga mig och sova nu, känns lite tidigt men orkar inte bry mig om det.