Idag var vi hos barnmorskan och hon tror att jag har graviditetsdiabetes, så vi ska på sånt där diabetesprov på torsdag. Sf måttet var uppe på 37 och blodsockret var rätt högt, så vi får väl se. Imorgon går vi in i vecka 35 iallafall så det är inte långt kvar tills lillskiten är här. Och om det visar sig vara graviditetsdiabetes kan det ju bli en igångsättning tidigare. Men vi får väl se :)

Idag är Charlie hemma från jobbet, han är sjuk stackarn. Och jag undrar om bebisen kanske är påväg ut redan? Jag har nämligen haft ont både idag och igår, smärta som sitter i mage, rygg och lår. Det typ ilar eller vad man ska säga, och kommer och går. Ganska sällan iof men det kanske är början till något? Det är ju faktiskt inte så himla lätt att veta vad som är värkar, förvärkar och typ bara allmänt ont. Så vi får väl se om det händer något mer. Jag har iallafall tvättat lite och ska snart dammsuga. Sen ska jag göra lunch och efter det får vi väl se. Jag känner att det är massa saker som behöver göras om Antonio faktiskt skulle födas nu. Så att det blir väl massa städande och fixande idag antar jag.

Hum ja, idag var väl min plan att baka lussebullar. Men jag har sovit skit dåligt inatt så vi får väl se hur det blir med det. Katten mådde iallafall bra när han kom hem, sov lite och sen var han som vanligt igen. Så det blev som så att jag spelade det nya sims spelet tills Charlie kom hem, sen åt dom tacos och sen åkte vi till mcdonalds för att handla mat till mig. Sen var väl klockan typ nio och då somnade jag, och vaknade nu.

Ja, man bloggar ju inte så himla mycket längre. Men det känns inte direkt som att jag har något att skriva. Allting till Antonio är klart, vagnen ligger i bilen och babyskyddet har vi satt fast i baksätet. Spjälsängen är bäddad och blöjorna är inköpta. Skötbordet är helt iordning och alla hans kläder är tvättade och lagda i byrån. Så att jag väntar ju bara på att han ska vilja komma ut. Annars händer det faktiskt inte så mycket. Idag var jag iof med Greto till vetrinären, han ska kastreras. Så att jag är väldigt orolig faktiskt, tänk om han tror att jag har lämnat bort honom? Och han tyckte inte alls om vetrinären heller. Nu är det iof inte så långt kvar tills han ska hämtas, men ändå. Sen tror jag inte att jag följer med och hämtar, på promenaden hem fick jag så jävla ont och sen tryckte det på väldigt neråt. Det var iallafall obehagligt och har nyligen gått över så jag tror att jag vilar resten av dagen.

Bebisen

Din bebis längd är denna veckan ungefär 32 cm från huvud till stjärt och 46 cm totalt. Den väger nu omkring 2.2 kg. Håret fortsätter att växa sig längre och tjockare. Bebisens hårfärg kommer troligen att förändras efter förlossningen, så om den är blond finns det en chans att det mörknar senare eller vice versa.

 

Det mesta av lanugohåret trillar av vid den här perioden, men vernixproduktionen ökar. Bebisen tar kalcium från dig för att kunna bilda skelett så därför är det viktigt att du för i dig mycket kalcium, antingen genom att dricka mjölk och/eller genom kosttillskott.

 

Om du skulle föda bebisen nu skulle den klara sig bra utanför livmodern, den största skillnaden mot ett fullgånget barn är lungornas mognad. även om lungorna i vecka 34 inte är helt färdigutvecklade så är chanserna goda att bebisen skulle klara sig utan intensivvård.

 

Bebisen flyter inte längre omkring utan vilar på livmodern. Naglarna har nu vuxit över kanten på fingrarna och bebisen kan riva sig på dem.

 

Du

Från naveln är det c:a 14 cm till den övre delen av din livmoder, men tänk på att detta mått kan variera från individ till individ. Du ska inte oroa dig om du inte har exakt samma mått som dina gravida vänner så länge som du växer som du skall. En växande livmoder är ett tecken på att bebisen där inne växer bra.

 

Dina Braxton-Hickssammandragningar tilltar i styrka och frekvens allteftersom din kropp förbereder sig för förlossningen. Sammandragningarna börjar i övre delen av livmodern som blir spänd och hård för att sedan sprida sig nedåt och slappna av. Många misstar de här "övningssammandragningarna" för verklilga förlossningsvärkar, men det är oftast falskt alarm. Ett sätt att avgöra om det är Braxton-Hicks eller "verkliga" sammandragningar kan vara att gå omkring en stund. Om spänningen då släpper, och om det inte gör ont så är det nästan säkert Braxton-Hicks du upplever.