Jag sitter uppe och snackar med Linn, läser hennes gamla blogg osv. Får massa gamla minnen och längtar tillbaka. Även fast vi båda mådde så jävla dåligt då, så var allting lättare. Man förstod precis hur man funkade, varför saker var som dom var. Vi förstod varandra jämnt, vad det än handlade om. Även fast det alltid har varit så långt mellan oss så har det ändå varit en otrolig närhet mellan oss. Du har varit en av mina närmaste vänner i 6 år snart! Det är ett bra tag. Nu är jag bara förvirrad. Orkar ingenting, vill lägga mig i sängen och stanna där lääääänge. Men jag har ju inte tid med det. Varje dag jag gör ingenting så slösar jag massor av min egen dyrbara tid. Tid som jag borde lägga på att fixa till mitt liv. Men jag orkar inte. Spelar det verkligen så stor roll om man slösar lite mer tid? Bara lite till? Vad ska jag ens göra med mitt liv? Gå och lägga mig i sängen, det tänker jag göra. Sen stannar jag där tills jag känner att jag vill gå upp. Inte att jag måste.