Söndagen den 4/12 Kl 01 får jag epidural för värkarna är så jobbiga att jag bara ligger och skakar. Fick 7 värkar på 10 minuter och ingen vila emellan. Epiduralen fungerar jätte bra, jag känner inte värkarna längre, droppet är avstängt och jag har en tub på magen som ska fylla på epiduralen i tolv timmar till. Men jag är fortfarande bara öppen 4 cm. Charlie somnade på soffan. Kl 03.45 fyller dom på epiduralen för värkarna känns jätte mycket igen. Kl 05.10 är jag öppen 7 cm och dom sätter på droppet igen. Kl 07 är jag öppen 10 cm och får extra dos i epiduralen igen, sitter på toan hela tiden typ och har krystvärkar, så kroppen krystar av sig själv. Kl 08 stänger dom av droppet igen för att jag inte klarar av värkarna. Jag hade jätte ont i höger sida av livmodern hela tiden och jag trodde att den skulle spricka. Kl 11 kommer läkaren in och försöker övertala mig att dom ska få sätta igång droppet igen men jag vägrar. Eftersom att Hugo beräknades vara stor och han inte hade rört sig neråt sedan kl 07 så börjar dom fundera på om han kanske sitter fast. Jag ber om att dom ska göra kejsarsnitt och det går dom med på. Dom försöker ta blodprover på mig för det ska dom tydligen ha när det blir kejsarsnitt men dom får inget blod ur mina ådror. Jag ber om att få bricanyl för att stoppa krystvärkarna och jag fick en liten dos men den hjälpte inte. Runt halv 12 börjar dom rulla mig mot operationen. Vid 11.45 fick jag bedövningen och krystvärkarna avtog nästan på en gång. Jag är överlycklig för att äntligen ha fått en paus i all smärta. Sen börjar dom operera och Hugo sitter fast i bäckenet. Dom fick ut honom tillslut iallafall kl 12.13 och han vägde 4630 gram och var 54 cm lång. Dom kom upp med honom så vi fick se honom och sen går Charlie iväg med Hugo och barnmorskan. Det kändes jätte ensamt men operationspersonalen var trevliga och försökte hålla mig på gott humör. Kl 12.45 var jag igensydd och dom skulle flytta mig till uppvaket men jag började kräkas galla. Mådde jätte illa när dom flyttade mig från operationsbordet till sängen och när dom började rulla sängen blev det för mycket. Väl på uppvaket fick jag hålla Hugo en liten stund och amma honom lite, sen somnade jag. Vid 14.30 blir vi upphämtade till vårat rum på plan 4. Det känns bra eftersom att vi redan har tillbringat så mycket tid på plan 4. Väl på rummet så får jag en morfin dos och sedan sover jag. Vid 21 tiden fick jag feber och dom gav mig medeciner och höll extra koll. Jag somnade om och sov till och från hela tiden.

Runt 7 tiden får jag hjälp ur sängen och sedan duschar jag och går på toan. På eftermiddagen kom min mamma och lillebror och hälsade på en liten stund och kom med mer kläder till Hugo. Han var för stor för kläderna som vi hade med oss. När vi var tillbaka på rummet igen gick Charlie och duschade och jag blev ensam med Hugo. Fast jag satt fast med dropp och sånt så jag kunde inte ha honom hos mig utan han låg på sidan i sängen bredvid, men vände sig på mage och lyfte huvudet och la det åt andra hållet. Jag blev skiträdd, det var första gången jag var ensam med honom, tänk om han hade rullat ner i golvet. Senare på eftermiddagen fick jag hjälp med att amma honom och dom tog blodsocker prov på Hugo, sen bestämdes det att vi skulle väcka honom var tredje timme och amma honom och efter det skulle vi mata med ersättning. Det var jätte jobbigt och Hugo äter inte när han blir väckt, han bara somnar om. Jag blir upprörd och tycker det är jätte jobbigt. Jag kan fortfarande inte hålla i Hugo själv pga slangar och sådant som jag satt fast i och det känns inte som om han är min son. Senare på kvällen har vi en jätte bra barnmorska som hjälper och uppmuntrar istället för att bara tjata om allt som är fel. Amningen går mycket bättre men vi måste fortfarande väcka honom. Droppet som jag har börjar gå in i huden istället för ådrorna och det gör svinigt ont så dom sätter droppet i höger armveck istället. Det går också ut i huden och jag vill inte ha några fler dropp nu. Så jag bad om att få antibiotikan i tablettform istället och fick det efter en del tjaffs.

Tisdagen den 6/12 hade mjölken runnit till på morgonen och vi bad om att få åka hem. Fick vänta på besked. Dom vill sätta järndropp på mig och sticker igen men alla blodkärlen dom sticker i bara spricker. Säger ifrån tillslut och då skickar dom ner en speciallist från operationen och jag går med på ett försök till. Det lyckas och järndroppet sätts i. Senare kommer en riktigt dryg läkare in och börjar tjaffsa om massa olika saker och jag blir riktigt irriterad. Klockan 19 den kvällen bestämmer vi oss för att skriva ut oss själva och när vi kommer hem känns allt mycket bättre. Sedan dess har ammningen gått jättebra och Hugo och jag har fått ett band till varandra! :)

Sista magbilden;

Första bilden på Hugo;